Jag som trodde jag hade kommit över mina känslor för dig.
Men nej, icke sa nicke, jag har en klumpi halsen, och försöker hindra tårarna att rinna, då kommer alla undra.
Jag vill inte sakna dig, det är för jobbigt.
Jag vill inte älska dig mer, för jag vet ju att det inte går!
Kan inte min dumma hjärna, och mitt dumma hjärta fatta det?!
Och kan inte dumma jag, fatta att jag är så feg som skriver det på min blogg och inte berättar för någon?
Varför vill jag inte att någon ska se mig gråta, och hjälpa mig att sluta. Nej jag ska bara böla på tills jag somnar eller så.
Men jag märker ju att du inte bryr dig om mig. Det är ju bara så. Asså gud jag hatar mig själv.
Kan ingen bonka in det i min lilla hjärna, så jag fattar någon jävla gång?
Åh gud vad jag klagar, men jag kände att jag behövde det, nu känns det lite bättre.